Kunde klippa gräset

Skulle träffa Anna. Hon föreslog lotten. Att vi skulle sammanstråla där med alla barnen och fika i lördags. Jag tänkte gå upp på söndagen. För att jag måste. Gräset var gräsligt högt och sist misslyckades jag med att klippa det. Gräsklipparen tog inte. Men jag sa ja - för man ångrar aldrig en utflykt.

Och det magiska inträffade att det blev fint väder, Anna tog barnen på grodletar-tur och jag hittade en gräsklippare som tog! Och kunde lämna det fint och klippt och dessutom halvrensat i landen.

Ungarna åt morötter ur landen. Vi plockade med oss morötter, lök och persilja hem och skänkte zucchini till Skarpnäcksborna. Potatisen är det inte mycket med. Nervissnat och halvruttet. Nästa år blir det en tidig sort.

Hinner inte, hinner inte

Jag är ensam med barnen. Jag har således ingen egen tid. Jag måste alltså ta med barnen varje gång jag ska till lotten. Jag får därför mycket lite gjort. Och då hamnar jag efter, tappar ron - och det suger.

I går var vi upp ihop med Helena och Matilda. Hade packat matsäck, men fick vända 50 meter från porten på grund av ös-regn. Vi drack termoskaffe inomhus och gjorde sedan ett nytt försök - utan matsäck.

Monterade låsregel och stoppkloss på grinden. Flyttade bort komposterna från gräsmattan. Försökte klippa gräsmattan, men den är så hög att klipparen inte tog. Måste jag gå över med häcksax? När ska jag hinna det?

Sedan tog vi med oss lite lök, morötter, gav en zucchini till Helena och gick hem.

Stora snickardagen

I helgen kom mamma och pappa ner med en släpvagn med sommarprojekt. Vi snickrade barnsäng hemma på kvällarna och halva lördagen var vi på lotten i högsommarvärme och fixade:

Komposter (som ännu inte står där de ska), en ny grind och stöd till hallonen. Mamma rev lite ogräs och så tog vi hem zucchini, morötter, lök och potatis. Mandelpotatisen vissnar ner, innan den har hunnit gå fram. Knölarna är små och dåliga. Den tidiga potatisen (princess) gick däremot fint i år, jag satte en tredjedel sådan. Nästa år ska jag bara sätta tidig.

Gräset är långt, det är ogräs i landen och jag borde röja bland det som vissnat ner. Lusten saknas inte, men tiden.

Självplock i intensivt regn

Även om vi inte äter annat än zucchini kommer vi inte att hinna göra av med den perverst stora zucchinin som finns i mitt land. Så jag delar med mig. Lite till sniglarna, men de är så vänliga att äta en grönsak i taget, de är bara inne på sin andra. Så jag ordnade självplock idag. Sara kom, hon har ju både hund och ett ordentligt regnställ. Det hade även barnen, men mitt höll inte måttet och Jaime glömde regnbyxorna hemma. Så vi plockade med oss för husbehovet (lök, morot, potatis, persilja, dill och - zucchini) och tog med kaffetermosen till Hammarbyhöjden. Där Sara raskt levererade en utsökt zucchinisoppa där de enda utom-lotts-ingredienserna var buljongtärning, salt, peppar och dragon. Efter det blåbärspaj med mandel, tack och bock.

En annan dag

I onsdags var Laura uppe med mig. Även hon fick med sig zucchini och hjälpte till att klippa gräs. Så här såg det ut då.

Jag är en odlare

Vid foten av Hammarbybacken i Stockholm förvaltar jag 114 kvadratmeter jord. Jag fick min odlingslott ifjol, och i dag bestod min middag av egen potatis, zucchini och lök, samt köttfärs, tomatpuré och ost från Ica. Det som började ifjol har utvecklat sig till en hobby. Jag har fått en plats som lär mig nya saker, ett utflyktsmål och en anledning att vara utomhus och skita ner mig. Den här bloggen blir från och med nu min trädgårdsjournal.